Förunderligt försummade, bortträngda
Mina känslor för dig så förvrängda
Men jag är klar med förtvivlan och klar funderad
Jag är inte din
Du är inte min
Jag är min
Så jag släpper nu taget för byggandet av jaget, trots gnaget att skriva ringa kontakta så biter jag i
För kort sagt ren fakta, vi är inte varandras fatta
Nu tvingas jag akta, backa
Från dig för mig, från oss för du
Verkar inte vilja
Inte så konstigt det förstås
För du vet att du blev min psykos
Men såklart tänker jag på dig och dina armar omkring mig
Hur du spänner och spinner som en katt
Dina spännande ord bringar lycka i min mörka matta vinternatt
Så tänker jag på ditt vackra skratt
Så befängt att jag inte kan få nog av hur du pratar, så bevare mig jag får inte nog av ditt befängda beteende
Som om du läst min inre själs hemlighet
Så du vet, det måste du förstå
Att känslan av att bli omgiven av din lukt, så förvrängd av ciggaretdoften och min lust
Hur du går, din musik, din röst, som en härlig melodi i mitt sinne
Jag får inte nog
Mina tankar som omspunna in i spindeltrådar
Spiralen vriden i ett virrvarr tills det blivit det trassligaste av näten
Dina få ord gör mig galen
Dina få ord gör mig knäpp
Du kära stora spindel, jag förlorade och fastnade i ditt kärleksfattiga nät
Men det är mitt fel för jag tillät
Du fick leka med mig tills jag grät
Allt i hemlighet så självklart, du vet
Vackra sluga räv
Allt jag vill är att vara ensam med dig
Så även ilska från dig
Vilken känsla som helst
Bara ord, bara något
Ge mig
Snälla kära fina
En reaktion så jag kan finna
Lugnet.