kaminen värmde oss den 

där hösten 

kaprifolen slöt bladen 

innehållet subtilt och 

smärtan outhärdlig 

ibland undrar jag hur överlevde 

hur kärleken ville doppas i bläck 

rulla runt serveras till er 

ni som dricker subjektivitetens klunkar 

galningar likt jag växer över mossar 

i land bortom horisonten 

vi som skriker för att galenskapens gifter 

alltid följer oss i lästen 

läs mig läs mig till könets innersta läppar 

förblöder läs mig läs mig så att kroppen 

krampar utav minnen de som äter oss ur 

handen 

lägg ifrån dig mig med ömheten liggandes 

platt utvikt över nattuksbordet 

kyss din fru men kom djupt i mig 

kom djupare än djupt 

glöm mig. Aldrig.