jag famlar i mörker
i snårigt becksvart
har svårt att andas
men lyssnar intensivt

svaga vibrationer
surranden
åsidosättanden

förvirring
tomhet
och glömska

för ett ögonblick
under en kort utandning
öppnas intigheten

ljus strömmar in
genom strimman
genom tecknet

ett enda tecken
blygt, skimrande
grumlar min ångest

men tecknet är stumt
går inte att uttala
eller ens att förstå

så är det med kärleken