Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Om att hitta en sista viloplats.


Ättestupan


Avsvimmad av värmen föll klagandet ned på de lugna grenarna. Rörelsefritt där hängande, medan skogen andas i otroliga intervaller. Nedtryckt sav ligger i bittert tidvatten. Beskt smakande safter rinner av från de bittra örterna. Dagen går mot sitt slut.

Under de orörliga träden sökte svagheten sin plats. Den satte sig vid min sida och andades förebud i mitt ansikte: sorg, den väldiga frågan i mina nedsänkta ögon. Den konverserade med min själ med livlösa ord. Kvällssolens mogna strålar vibrerade i glödande vitt. Ripan i skymningen, skyddad av grenar och blåa blad, tog flykten till sitt bo.

Med listigt lugns tysta styrka gömde jag mig i mossen vid solnedgången. Dess bädd vid sluttningen godnattsjöng mig i min trötthet. Under vågorna låg jag snart i ett bad med mystisk andedräkt. Och från mina öppnade vener sipprade blodet mjukt och långsamt ut.




Fri vers (Fri form) av Koloristen
Läst 402 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2020-02-25 06:23



Bookmark and Share


  AiA Maria den fria
Starkt!

Tack!
2020-10-04

  Blomma-Stjärna VIP
ja -
vanvård inom sjuk-och-äldrevård
och krav på ekonomisk vinst
får också mig associera till gamla tiders ättestupa
och fantisera om att ta mig själv av daga hellre än att förödmjukas i min svaghet...

snyggt skrivet om ett aktuellt tema

2020-02-28

  Ulf Carlsson VIP
Ett suicidalt ode som romantiserar livets slutskede.
2020-02-25

    lydriket
Sannerligen en språkhantering och betraktelse att berikas av om livets törnrosbeströdda Golgata.
2020-02-25

  alicja lappalainen VIP
Stillhet i naturen
känns som både en likgiltig och kärleksfull omfamning. Tycker om
den här ambivalenta bilden.
2020-02-25

  Larz Gustafsson VIP
Age-ismen i Sverige.
Föraktet mot de gamla.
Det kommer från idioter som inte fattat att de själva kommer att bli gamla. I värsta fall.
2020-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen