”Det är på riktigt” tänker jag
på rygg i Stora Drömskeppet
med katten vid fotändan;
jag behöver inte gå någonstans,
jag är gammal
och får pengar ändå,
och jag lyfter Karl Ove Knausgårds
magnum opus
och fortsätter,
men sänker boken igen

Inspirerad ser jag för mitt inre ett demonstrationståg
med gamla erinringar,
varje plakat en särskild minnesbild,
en speciell liten filmremsa:

Klasskompisen Siv som simmar emot mig
över Fadadammen 1958,
bara hennes huvud synligt
över den skogsomslutna vattenytan;
Siv som blev Jehovas Vittne,
som fick en elak make
och dog i cancer på 80-talet;
Siv som hade en yngre bror
som var halt

Min mattelärare på läroverket
i tidiga 60-talet;
kapten Wilhelm Lothigius (Lotte),
som hade sommarstuga
uppe vid Fadadammen,
och sköt skallen av sig med jaktgevär
när han i hög ålder fick en obotlig cancer

Ja, Fadadammen
där jag lärde mig simma 1957,
efter torrsim i sanden bland kottarna
under tallarna
och strax klarade simborgarmärket

Anne-Marie
som frågade chans på mig
i femte klass
och dog i en bilolycka
några decennier senare

Lena med sina tidiga bröst,
dotter till huvudläraren;
fingerpullad bakom skolorgeln
av de mer försigkomna pojkarna,
död i någon slags sjukdom
i tidiga vuxenår

Morgan som kommit till Tuna skola
först i femte klass,
Morgan som var otroligt brådmogen
när det gällde tjejer,
så pass att ryktet hävdade
att han och Lilly gjort det i en skogsbacke
i Enstaberga

och Ulla, lilla modiga Ulla,
som tog mig i försvar
när jag som nyinflyttad i 1:a klass mobbades
ute på skolgården;
Ulla som ropade ”Nej, nej!”
Vad fick den lilla flickan att stå upp för mig
mot de buffliga pojkarna?

Totten som tog min medhavda bulle
ute på skoltrappan,
Totten som jag slog hårt rakt i ansiktet
så näsblodet rann;
min förskräckta förvåning,
både över blodet och mitt slag,
och mitt förtvivlade rop:
”Fröken, Fröken, han blöder!”
och sedan var Totten och jag vänner,
och han växte upp och tog över gården
däruppe i skogen
och byggde ett lättviktsplan
som han startade från ett av sina fält
där flöjeln visade vindriktningen,
och flög högt över Kolmårdsskogarna

och han är en av de som lever,
Totten som jag ibland skjutsade hem
på min cykel
när han fått kvarsittning och missat skolbussen