min resa med lätt ränsel
i all enkelhet
uppförsbackens möda
sätter sig i muskler
myrens klafsande
blir andhämtningens tyngder
vildmarksvinden
blästrar bort fasadputs
fortsätter som den jag är
i svett i smuts och krämpor
ser jag livet i vitögat
drömmar flyr för
dödens skuggspel
ovanför syns askans korsbild
himlen öppnar sikten
in mot djupet
miljontals mänskor möter där
mejslade ur svält och smärta
jag knäpper händerna att
stålet i mitt ankare av hopp
må knyta samman oss
i solidaritet