färjornas signalhorn i diset

där bakom glimtar hon väntande

hemkänslan är inte en plats

den är hjärtats knastrande gran i elden

kvällens utsprungna glödflagor

och jag hejdar mig inte men vill tillbaka

varje gång jag är tätt intill sorgens påfyllnad

drar jag in och tyder kvällens luft