Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inre monolog

Natten är en brygga mitt skratt en antydan 

politiken svär åt romantiken 

här går allt rättvisan på lina 

 

frågorna skakar och jag halkar till

men mitt i är jag så i balans att avunden 

möter mig överallt 

mina tår balanserar och längst ner skulle 

jag slå mig hårt men tro inte att jag för ett

ögonblick tappar fokus 

 

De åländska männen. Mannen. Nog faan har 

han fel. Men förmodligen rätt sorts 

som om inte kärlek kan få finnas 

Är en sådan som inte kände 

dess verkligaste bokstav förrän lämnat den 

på allvar. Utan den egenheten inga dikter. 

Hon visste att hon älskade att ångra sig 

djupt. Att känna var ett val. 

Om hon var åtta skulle hon vilja något 

hon inte vet något om idag 

 

framtiden kan inte säga något liknande. 

 

Vi älskade. Det var bra. 

 

Sidan hade redan lästs och vänts 

 

Väntan var en listig orm. Hon var beredd. 
litteraturen hade ingen väg men tårna 

spretade på stigar redan utstakade. 

Över havet skulle hon ta sig. Hela vägen 

fram. 

 




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 127 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-02-29 01:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP