En silverhårig sagofurste
som härskar över fantasin
ett härjat liv som färgat
sitter där darrig på medicin
närmare himlen än någonsin
på våning 6 med sitt block
skriver med oläslig hand dagpoesin

Som en trollkarl på avdelningen
med sina reflektioner
notblad i blå toner
pennan skrapar mot pappret
om vad som är och det som blev
målar exotisk algblomning
på ett hotat hjärtrev

Fursten över fantasin
sitter där på medicin
liten och tunn
sliten som hundra år
ett liv med litium
retroaktiva skador och sår
ser ut som han närsomhelst går

Läser mina tankar
säger att vi vet när det är dags att gå
ta skuggan under armen
vill få mig att förstå
att trots de panikartade larmen
tänker han stanna historien ut
och liksom legenden skriva sitt eget slut