Den lilla flickan hade inte många vänner.
Då kom hennes mamma på en sak...
Hon blåste upp några ballonger, fäste i ett snöre, och sa till flickan, att;
Se alltid till,
att ha ballonger och snören, i fickan, min lilla flicka...
Om du känner dig ensam, tänk på mig, din mamma, och alla de fina ballongerna, som håller dig i handen, när du går ensam hem ifrån skolan.
Och bevara, att du har ballongerna de ouppblåsta, och snöret i fickan...
Berätta det inte för någon...
Låt det vara din hemlighet.
Och när du inte ser någon på din hemväg, som går på samma väg som du...
Då kan du blåsa upp dem, fästa i snöret, och så kallat; "Hålla i handen."
Flickan förstod inte riktigt vad det där uttrycket "Hålla handen, och ballonger hade med varandra att göra , så där på slutet. Men hon förstod att hon skulle hålla hemligheten hemlig.