Jag gillar när kyrkklockan ringer.
Jag inte bara gillar det.
Jag älskar det!
Blir så lugn och trygg av det.
Jag kallar det för en förnimmelse.

Förnimmelser...
Som bomull låter det, så mjukt...
Och om fluffigheten, har någon som helst betydelse,
för trygghetens lag!

Och ofta är lagar lagbundna till hemska ting...
Men om de buntades ihop till några positiva...
Och kallades för förnimmelser...
Förnimmelser, ja , det har framkommit klart och tydligt, vad denna dikt handlar...
Och om vad den handlar om.

Förnimmelser, nu kom jag på en tredje ting...
Tulpaner på bordet...
Har sitt Flow!
Kan det också vara en förnimmelse?

Om nu förnimmelsen vore en liten varelse...?
Skulle den söka en bästa vän?
Jag kan tänka mig det...
Som ett urgrundligt behov...
Som vissa känner att de har,
och andra inte.

Jag tror...
Att vissa, ja de flesta, bara inte vet om...
Att de behöver en eller flera bästa vänner.