Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Nej, jag vet inte hur historien kommer att sluta, vet du det kanske? För den får väl någon sorts fortsättning? Själv måste jag gå och äta. Jag hörde mig själv just ropa något om att det var dags att äta och jag vet ju bäst själv.


Inbillningen (Del ett o två)





En dag då Henry satt som vanligt med en bok i handen och under sig hade en soffa med rött men slitet läder, blev han plötsligt distraherad. Han såg åt sidan bredvid boken han satt och läste i, då han tyckte att något rört sig i luften. Så trots att det inte var precis varmt ute eller tid för flygfän att uppenbara sig ens i inomhusluften, hade han tyckt sig se någonting flyga och försvinna bakom en möbel. En stund satt han litet som irriterad och tittade för att utröna om det som flugit förbi, skulle komma fram igen. Men allt såg precis vanligt ut. Så antingen hade flugan landat eller så var det bara som han inbillat sig. Såvitt det nu inte var en flygande matta förstås. Som i boken han satt och läste i. Den var ett som försök att se om det som i litterär stil hade roat honom smula som tolvåring, kunde roa honom att läsa även i vuxen ålder. I boken hade huvudpersonen just köpt en matta av en herr Omar, som påstod att mattan kunde flyga, blott den som ville flyga satte sig på mattan och strök över... Där, där var det igen. En irritation som åter tog Henry med utanför bokens sidor. Ut i luftrummet bredvid och sedan inte syntes till alls. Hur kunde det komma sig? Han var mera irriterad än arg och mer än nyfiken på att få ett slags svar. Föga anade han att det skulle kunna finnas en värld i något annat format än hans egen. Även om han sett den där filmen om att det fanns just både små och stora världar, åtminstone på film.

Hemskt hemsk fortsättning följer, eller kanske inte.

Henry ryckte på axlarna och smuttade på en kopp varmt. Den varma vätskan gled smeksamt in i munhålan och smet så ned i hans strupe. Den smäktande smaken från en hembakad sockerkaka med små bitar från en köpt påse inblandad i sig hade fått namnet 'Gasverket', någonstans ifrån. Han hade fått äta den redan som liten, vid speciella tillfällen och det var en kaka som påminde om paj, eftersom den saknade hål i mitten och var låg o rund. Nu visste han inte om det verkligen fanns en kaka som hette eller bara kallades så. Men det var i vilket ett av de bakverk, som alldeles för dagen färskt, smakade både den dagen och den efterkommande, kunde fås att som smälta på tungan. Även om bakverk med grädde eller fyllning av frukt eller bär, också de hade en viss smäktande charm.
Boken var en sådan där fin liten sak som räknades till de väl 'sträcklästa'. Översatt visserligen och det från spanska, men med en översättare som tydligen kunde sin sak och därför kunde återge med mer än ett uns av det den ursprungligen velat förmedla. Det fick han i vilket fall för sig, för den smakade hans egen mentala tunga. Var och en läsare har säkert sin egen som smak, men de böcker han själv läste kunde nog delas in i minst tre kategorier litet grovt sett. De han läste med ett visst motstånd, de vilka som genast gav honom mersmak och de som han lade åt sidan redan efter första sidan eller kapitlet. Han fuktade åter sin strupe ett par gånger och åt sakta av den mäktiga kakan. Så var den slut och han längtade redan efter ännu en bit. Men han stålsatte sig, för Henry förstod frestelsens goda egenskap. Den tolkades i vilket fall i hans egen själ som att 'litet i taget', kunde ge just en sådan där upplevelse som det nog 'var meningen' att upplevaren skulle få vid återseendet. Att äta glupskt skulle inte kunna ge effekt helt enkelt. Det var litet som att älska något inom musiken eller kärleken till en vän, en annan människas sköna infinnande. Likt en kram eller en kyss, en mer sfärmisk utlevelse. Sensuell eller rentav sexuell.

Närmast gastkramande fortsättning i del tre...
(så härligt oskriven ännu)




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 335 gånger
Publicerad 2020-03-03 16:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP