Trötthet fanns där
bakom gallret av vardagsleenden
känslan att vara annorlunda
onåbar för kärlek och samhörighet

Tystnaden efter möten
att inte duga som varit livets kloss
fanns ännu kvar blev mera synlig
just för mig alla dagar

Jag kunde inte tro på lögner
inte ge bort mig längre för tomma ord
fortfarande ha ont i bröstet
tårar ge mig blöta kinder