Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En vagt bekant

Bara att tacka och säga emot, tänker jag
när jag far upp ur sömnen
som en boj
som dragits ner i djupen
och plötsligt lossnar
och ploppar upp

Jag kippar efter luft, ser mig om,
drar personligheten tätare omkring mig
och begrundar mina omständigheter;
järnvägsvagnar, boställen,
kardiovaskens envisa, selokenreglerade paddskutt

Uppvaknandet kräver någon slags aktivitet;
ett fall ut i ljus och kyla och det smärtsamma bländet,
om blott för att behålla sinnesnärvaron
och sinnenas bruk

men hur intensivt jag än begrundar dagsljuset
jag kisar ut i
är tillvaron ändå oförberedd, direkt;
kall vind och kornsnö rakt i synen,
ett par kraftfulla ord,
kroppen ett köttigt lod
hela vägen ner i gravitationsriktningens fotsulor;

71 år snodda omkring mig
som slöjor av silke
eller djuplodande ishavsfiskars tunna skinn;
jag själv en alien
mitt i det misstänkt välbekanta,
pulserande
i självmedvetandets semitransparenta puppa
som en okänd livsform
på en exoplanet,

det självklara uppflammat främmande
och hotfullt;
en hastigt förlorad identitet,
ett långsamt vikande språk
i en oändlig sjukhuskorridors antiseptiska
gatlopp
mellan medlidsamma blickars desinfektion
i upplösningstillståndets saliga homeopati

Någon ropar i en dröm

Det är han som kallar sig jag;
en vagt bekant
utan ansikte eller egenskaper




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 131 gånger
Publicerad 2020-03-05 11:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP