Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minns döden detta varma näste

Ditt ansikte, en fågels, mjukt av sot
bär inte ett namn
men tusentals, i rovdjurens bädd
bland dunen från dem som funnits
som vi skördat ur klipphyllans tröst
där insektskroppar, gyllene som bivax
fyller burarna av ben
där nätter slagit rot
i flämtande fågelnäbbar
och stillheten mellan två pulsslag
rymmer hela den kända världen


Fri vers av Grävling
Läst 193 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-03-07 20:08



Bookmark and Share

  Solweig Jansson VIP
Instämmer med Stanley !

2020-03-12

  Stanley Rydell
” stillheten mellan två pulsslag
rymmer hela den kända världen”

Stor sanning utan att jag förstår varför - och det är nog!
2020-03-10

  Rublev
Jag läser på nytt och igen, och fascineras, ja fängslas, av denna din mjuka intensiva existensiella naturpoesi, som fortsätter att glida undan, gäckande, lockande :) Och släcker törsten med förunderliga metaforer.. om fågelansiktet som bär tusentals namn, om klipphyllan som ger tröst, om nätter som växer ur flämtande fågelnäbbar...
2020-03-09

  Nanna X
Kanske bär vi en bit av döden med oss in i nästa liv?
2020-03-07

  Rublev
dikten glider undan
vill inte låta sig fångas
inte helt och fullt
men jag uppfylls
av försiktiga eldsflammor
och vemodiga aningar
ett visshetens skuggspel
skönjbart endast när natten
är som mörkast
och jag bländas
av skönheten:

”där nätter slagit rot
i flämtande fågelnäbbar
och stillheten mellan två pulsslag
rymmer hela den kända världen”

2020-03-07
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling