i en solig glänta dansar döda soldater
och vreden som kastade dem över floden
bortom hungern
bortom all åtrå och längtan

har vänt sig bort
har stillnat i glömska
jagar nu andra villebråd

men ett sidospår
av glömska förnekad
förvisad till bakgård
dit solen aldrig når

fortsätter envist att söka
där hungern vallar sin flock av huggtänder
och odjurets käftar har fastnat
i vassa vitbryderier

spetsknypplerskans vadderade tofflor
inlindade i glömska
tassar längsmed slagghögar
invid rykande bråddjup

den valsen går i tvåtakt
och dansas helt utan manus
i total ensamhet

och den trasiga regelboken
rätvinkligt instoppad
är ett givakt-monopol mot bättre vetande
hängandes utanför och bortom

för det finns en galenskap
som inte frågar efter blod
som varken vet ut eller in eller upp eller ner
som döljer allt vackert
under lager av kolstybb och likvakor

och grovsmedens nycklar är elefanter
rostiga krokiga berså-elefanter
översållade med syrenblommor

de vakar ständigt
håller uppsikt över glömskan
och minnet läcker grönska
snirklig doftande glömska

leende åker hon rutschkana
bekymmerslöst kanar hon utför
snart upphör hennes medvetande
hon blir på nytt en liten prinsessa

ärver ej något kungarike
men hela stjärnhimlen öppnas
och dess gnistrande drömmar viskar hemligheter
rakt in i hennes förundrade ögon