Hur beskriver man det ? En större samling av stora stolpar med kjolar , i olika formationer , som står ikläd olika kostymer. Deras skrudar skiljer sig genom sitt utförande, bladverk  som kan kladda å klia lr barrsamling som sticks om man kommer allt för nära. De står givakt lr hänger över branta branter.. krokiga,raka avlånga breda små giganter... tja alla märkvärdiga utföranden kommer de i.

En självklar del i vår miljö , rent allmänt är den viktig för allt liv.. människan har mångt å mycket glömt bort dess egenskaper den bär på... som ger livet på jorden en mening.. det är där allt börjar från ett litet obetydligt frö ...

Djur som människa till de levande organismerna i undervegetationen samspelar...

En känsla som slår ut ur mig... En längtan.. att till skogen mig bege...vill tro att den rengör mig.. själen blir hel igen!

Skrev detta stycke nedanför förra sommaren, bland Mygg å Broms å andra flygburna hjältar som nyfiket livnärdes sig på mitt blod...En känsla som ständigt bor inne i mig.. Men även en reträtt där jag hämtar näringen å känner mig lite fri från stadens bojor. Där min röst försvinner bort i mängdernas hav..

”Har suttit allt för länge nu i mossan. På något sätt vill jag ta mig ut ur detta, leta rätt på allt jag vill, beslut som måste tas, tror det regnar igen nu. Det är en sak jag definitivt inte rår på ...jag vill reda ut och sortera. Just nu vill jag kunna vara mig själv och det går dåligt. Men vampyrerna verkar älska mig.”

Här ute IMP kan jag skrika ut ditt namn å åkalla skogens väsen, så de hör min bön min vädjan...