Farväl till Charlie och Frank ; till Jim , Jack och Johnny.
Vi har fnittrat i gränder sen barnsben , bokstavligen på bara ben till barn sen gått och lagt oss och drömt sånt som bara barn inte har vett i skallen att inte drömma om.
Det var på tiden, utan tvekan att det låg precis i tiden att ta slut på de värsta versioner av denna nonchalanta relation.
Du fick mig att bete mig som den värsta av pöblar.
Ja , du fick mig att peka finger åt världen men framförallt att tråna lika kort därpå , att vänta på att någon ska höra av sig så att jag kan nämna ditt namn.
J'accuse.
I min värld är du ett verktyg lika mycket som du är en hund från helvetet.
I de flesta bilder på mig i vuxen ålder har jag ett ömt grepp om någon form av dig.
De flesta i min familj känner dig sen innan jag föddes och långt efter jag kommer vara död.
För att par år sen hade jag ett som nu en alltför komplex relation med mig själv och du passade inte in.
Vi var eniga om att ge varandra det utrymme som krävdes för att glömma varandra.
När jag mådde bättre och saker hade börjat falla på plats kom du in i restaurangen där jag satt och jag var lugn och grundad.
Tom men på väg.
Vi dansade den kvällen och i efterhand har jag berättat att dansen var som en varm kofta jag funnit längst in i en garderob och glömt bort hur bekväm den var.
Jag jämförde dig med hur det var att käka morfin.
Vi dansar än idag och det är en utan slut. Jag kan känna mig fångad oftare än fri, vilket numera är en observation jag är villig att erkänna hellre än förtränga.
Charlie och Frank kom till när du äntrade mitt liv, ett sätt att prata med dig som om du vore riktig.
Vilket varken du, Charlie eller Frank är.
Jag vill verkligen ha en sund relation till dig men du kan inte svara eller känna eller se.
Du är den karaktär som hjälpt mig i de absolut svåraste av tider.
Vilket kräver mycket av mig att erkänna.
Vilket i sin tur måste vara vår sista turné på ett bra tag framöver.
Jag hoppas vi kan ses igen och att jag lärt mig att älska mig själv tills dess.
Nu finns det kanske inte mycket mer jag kan utvinna eller få ut om inte vi slutar just här.
Det är inte många broar jag har bränt men de jag väl har stått på har jag stått och skämts , över hur mycket jag velat störta ner i vattnet på grund av hur sugen jag är på att dricka åter igen