Som flyktens fåglar styr de kurs mot livet,
till landet med den trygga skogens fred.
De flyger fritt. Jag fladdrar ömkligt med
i tankens flykt, i självupptagen frihet.

De flyr från våldets härskarmakt och svärta.
Jag sitter tyst, betraktar deras vingar,
en flock av dun som samvetet betvingar,
små styng i obarmhärtighetens hjärta.

Som fågelfria rymmer de från skräcken.
Jag sitter instängd med min trygga smärta
och tolkar deras flykt med skrivna tecken.

Det flammar i de blåa, gula vecken.
De flockas i de ännu kala träden.
Jag sitter fången här med mina kväden.