I sin otroliga fåfänga ansåg sig människan i svunna tider vara guds avbild och fortfarande tror jag att en del människor i hemlighet anser sig vara just det- men det är väl inte ,om man så säger , helt socialt accepterat att tillstå detta- hursomhelst få människor anser sig föranlåtna att ställa frågan på sin spets .Det är i vårt sekulariserade Sverige inte en fråga som man ställer bara så där. Man frågar inte en bekant om man ber. Kanske inte ens en vän. Vad människan ogenerat gör är dock att manipulera moder natur som vore hon granne med gud. Människan har ogenerat axlat den fallna manteln skulle jag vilja säga. Och hon gav nuvarande epok ett fint namn antropocen. Jag blev lite frågande när jag läste att det framställdes som ett framsteg i kvinnokampen när forskarna lyckats förlänga det naturliga tidsfönster då en kvinna har möjlighet att bli gravid. och nu skulle en kvinna inte behöva åka utomlands att få rätt hjälp. Det är möjligt att jag blivit för stockkonservativ. Kanske att jag är för lite insatt i frågan för att jag överhuvudtaget
bör yttra mig.
Det är måhända ett djärvt tankesprång men jag såg nyligen en dokumentär med just titeln antropocen och människans rovdrift på naturen framstod som ytterst beklämmande. Det verkar som människan håller på att förvandla jorden till inget mindre än en gigantisk soptipp. Vreeswijks visa från lp-n "Ballader och oförskämdheter" kanske är mer profetisk än vi vill kännas vid. Visans titel är för övrigt "Ballad på en soptipp".