Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vinterdaning

Ett liv lades i mina händer,
gäldat av äldres svett
fritt givet mig
med barnets febriga yrsel,
som solens värme
och dunkelhetens kumlar
Bruten bölja sköljde
mig bort sjunken in i ödet

Mörknade gjorde
alla mina drag
Och av ett barn
finns bara känslan kvar
i kortvarig trång livslust
Innan vrångt vemod
och vuxen otillräcklighet
går igen, igen

Åldrandet kastade
mig ur fäders famn
Åldrandet slet obarmhärtig
bort skyddande arm
Maktlös naken inför kung död
och det nidande nällande minne
av moders lugnande lukt
och det som en gång var

Och det mälte mig
att kylan jag skulle känna
och jämsides branden kalla
Sorg frös mina ådror
färgade blod till tjära
och det mälte mig
att mitt inre skulle vråla som vågor
och jämsides kvida som kvävda

I ruiner fann jag mig
att kalla där jag satt
I rester av frågors
eviga varför allt man ska känna
Och öde jag fann allt förfallet
Sten för sten fallen in
över ett liv
Sten för sten
som jag givits

Lyfta, kånka och bygga
Sten för sten skapa
men slogs ur hand
Tvingad att mala kvarnen
och aldrig foga uråldrigt,
tvingad att gjuta form
Mala mjöl av sten
och av gjuten sten fängslad

Skapa det som för oss längre
från känslomässig verklighet
Urminnets dunkla magkänsla
att förnimma
Bildlös famlar forna dagar
in i kvidande magvred
Falla in i tankars oändliga djup
där ingen tar sig genom

Ett djur som ej kan freda sig själv
är tiden uträknad och ute
Jord till jord,
så även jag
Vintern kommer till alla,
men våren bara
till de som är beredda
på att gå igenom vintern

Nu när mitt hår bleknar
som vintern
Ruttnande och rötter närmar sig
och tid dyrare i sin brist
Inte överleva,
inte komma över döden,
utan bara få fortsätta leva
Vintern fryser mina stenar,
till ådrig frost klädnad

Skogar ligger för våra tår
och öknen efter våra hälar
Vintern ta min vekhet
och det friska träd stå
Bleket ta oss andra
men unga skott gro
Vintern ska sålla kött,
men inget dö ut

En rest hög av sten
för mig att sätta
och märka med min visdom
Det vi möta är rening,
det levande ska hamlas
Våren är livets dödsbane
och livets baneman
är den som utrotar vintern




Fri vers av Jim Friberg VIP
Läst 35 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2022-09-22 10:03



Bookmark and Share


    Son of Hades VIP
Jag hör ett eko av våra anfäder. Mycket bra
2022-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Jim Friberg VIP