Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Katarina

 

pupiller som tar både tystnad och gapskrik
min kära, hur jag ser dig i midnattens hörn

ropa högre, min själ ropa!

jag är klar
har samlat ihop mörkret i min kropp

står högrest mitt i livet och är rädd

när världen börjar sprida läkedom
genom sina frusna trädgårdar

när vi faller döda genom vitt linne

 




Fri vers av Fredrik Axelsson
Läst 179 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-03-12 01:08



Bookmark and Share


  Rublev
En stark dikt om förtvivlan och medkänsla, om modet att se allt som det är, utan att kompromissa eller fly undan, om att ta in och härbärgera ångest och smärta, köld och mörker, om att komma till vägs ände, och sedan försiktigt gå vidare på en okänd väg. Men ändå är denna väg inte obekant, eftersom den är en tillitens och läkedomens väg, född ur barmhärtighetens förtvivlade och uthålliga anrop...

'när världen börjar sprida läkedom
genom sina frusna trädgårdar

när vi faller döda genom vitt linne'
2020-03-17
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Axelsson
Fredrik Axelsson