Min son fyller 33 idag. En del tankar far genom huvudet som jag inte vill säga högt; var/hur kommer vi att fira hans nästa födelsedag? Hur ser vardagen ut om ett år? För ett år sen skulle jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig den situation som vi befinner oss i nu. Och då är jag ändå ganska "bra" på att föreställa mig obehagligheter.

Vi var och veckohandlade idag, tänkte att det kanske kommer bli större trängsel till helgen. Tyvärr hade affären bestämt sig för att flytta runt samtliga varor till nya ställen i lokalen. Så i stället för ett snabbt besök där man tar det man vill ha, betalar och lämnar området, fick man irra runt och leta efter det mesta på inköpslistan vilket gjorde att handlandet tog dubbelt så lång tid som vanligt. Dessutom sprang det runt mängder med extrapersonal och spred... ja, förhoppningsvis inget särskilt.

Jag fattar ju att denna omorganisation var bestämd sen länge, men timingen kändes väl inte optimal, nu när alla bör begränsa tiden i t ex affärer så gott det går. Det visar väl också på svårigheten att avbryta något som påbörjats. Man kör på tills - man inte kör alls längre.

Det regnade idag, ett litet tag snöade det. I morgon hoppas jag på sol, en lång promenad ute i naturen skulle inte vara fel. Kanske sjunger jag en klimatkampssång i min ensamhet.