Runt fabriksskorstenarna, ett bländande dis
av tidens vattenblänk vid horisonten
och runt oss slår lönnen sina vingar
om rök och nässlor under gråa skyar
tills vi förlorar, undan för undan
och inte ens i döden
ska vi sakna någonting
för allt vi glömt, allt vi sett
allt det skimrande i dina ögon
står skrivet som ådror i slät sten
och strödda i en brygd på tröstande örter
ska vi åter bli slump och tillfällighet
cellandningens tickande rytm
under eldstinna himlar