Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trettiosju grader Västerut

I skulden blomstrar förhoppningen
att flyende en gång hittar hem
och att vår jord inte stöter bort
det liv som sakta förbrukas

om luften kunde gråta
skulle det ständigt regna
och rena det smutsiga

visa att färger finns bakom grå betong
att kärlek kan existera utan övergödning

imorgon vaknar vi kanske till en ny värld
där värderingar bytt plats med sina motsatser
och vänder blad mot en början

lägger mig ned
sluter mina ögon
hoppas att förlusten
kan kompenseras

om du inte hör mina andetag,
så är det bara mitt hjärta som vilar







Prosa av Max Poisé
Läst 397 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2020-03-15 09:48



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
Njutbar läsning!
2020-03-16
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé