Fyra månader efter boken tystnar bandoneonen i ett slag. Musik med rötterna i en “afrikansk-, europeisk- och argentinsk gröt där bland horhusen i Bueno Aires.” Bra luft, är det vi alla behöver och uppbrott.

“Poema valsado” och lugnet ler med nyfikna ögon till musiken. Tystnaden innan pianot börjar igen, ett ingenmansland för känslorna att välla från, upp och ut åt alla håll. Vägen bortom gränserna leder till -74 och “Libertango” via “Meditango”. Rörelsen i en nyfunnen plats och en intensiv promenad mot ett ras.

Drömska rörelser fortsätter och tar med dig en annan tid ur dig själv, och tanken blir “ I've Seen That Face Before”, plötslig i en annan stad, en fastnajad ton.

Böckerna bygger upp en pyramid i rummet, svårt att vara still, så du går.
Och hör ackord om att sätta eld på nederbörden. Den som inte kommer idag heller,

när steg läggs vid steg längs
torra trottoaren och hittar lätt
andra städer

men det var en annan tid.

Och kommer till den motsägelse som vinkelrät art-noveauinredning och dagdrömmarna är. Och vaknar till när Göran Greider står vid rödljuset, här?

Vaktombyte runt en felfärgad fästning framför en gul kur och med en tyst fråga i uppmaningen giv akt.

På en annan plats går en blå ängel förbi en spegeldörr och flyttar värmen till bröstet och träder rymdens spetsar på som döljer och väcker.

Vänder blad i diktboken och kommer till en sång om tiden och lustfyllda anteckningar.