Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kort novell


Flickan från det eviga ljuset

 

 

 

När jag sakta joggade hem den kvällen hörde jag hur någon kom ifatt mig bakifrån. Det var en liten späd flicka som med snabba fasta steg dök upp ur intet.

Klippet i varje steg gav mig ett intryck av att hon var på väg någonstans och inte bara ute på en vanlig joggingrunda.

- Hej, vart ska du,  försökte jag inleda konversationen med samtidigt som jag var tvungen att öka stegen för att hålla samma fart.

- Hem till evigt ljus svarade hon lite kryptiskt

- Var ligger det undrade jag

- På andra sidan sjön där solen aldrig går ner

- Men dit är det väl ganska långt försökte jag invända

Jag fick inget svar, bara en hastig blick som talade om att jag inget förstod – knäppgök kanske hon tänkte.

- Men var kommer du ifrån undrade jag vidare.

- Från skärselden svarade hon.

- Mörkt och djävligt försökte jag skoja till det.

- Bara förnamnet svarade hon. Och åter fick jag en blick från bestämda men inte elaka ögon.

I den sista uppförsbacken ökade hon tempot ytterligare. Själv blev jag andfådd och var tvungen att sakta ner. När jag kom upp på krönet såg jag mig sökande omkring men hon var försvunnen. Hon syntes inte till någonstans, var som uppslukad av marken.

Fundersam fortsatte jag min väg ner till sjön där min båt väntade på att ta mig tillbaka till andra sidan där jag bodde. På den här stranden tyckte jag bäst om att jogga och det var därför jag hade tagit mig hit. Men nu skulle jag åka hem.

När jag kom ner till sjön var den lilla flickan där också och höll som bäst på med att göra iordning sin båt. Noggrant förberedde hon  och inspekterade varje detalj av båtens utrustning. Provade ut läget på årtullar och ställde in fotstödet så att det skulle passa hennes längd.

- Var ligger det eviga ljuset, frågade jag på nytt henne

- Där borta pekade hon mot andra sidan sjön dit man inte kunde se slutet av då sjön var mycket stor och bred.

- Det börjar att skymma, hittar du dit sade jag med en invändande ton

- Det är bara att navigera efter stjärnorna.

- Hur då undrade jag

- Hon pekade upp mot polstjärnan som redan lyste svagt. Leta reda på Karlavagnen, dra en linje från vagnens baksida och du kommer rakt på Polstjärnan, förklarade hon ingående.

Jag nickade som svar och låtsades förstå. Hon trasslade med att få upp låset till båten men låset kärvade och trilskades.

- Jag kan hjälpa dig föreslog jag.

- Tack men jag klarar mig, svarade hon och hämtade en stor sten.

Hon drämde den stora stenen i låset så att delarna yrde. Satte sig till sist i båten för att lägga ut.

- Du har ju inget att äta eller dricka, sa jag, du kan ta mitt vatten och jag har en chokladbit i min midjeväska.

- Tack det var vänligt, jag vill gärna ha ditt vatten om det går för sig.

- Ta den och behåll den sa jag och slängde över min vattenflaska till henne.

Med precision ställde hon in båten.  Tog sikte på ett träd på land, spände upp kroppen och sköt fart. Det fräste och skummade om fören när hennes båt skar genom vågorna. Bestämt, taktfast och målmedvetet. Kursen var spikrak.   

Jag satte mig i min egen båt och la ut. Rodde i lugnt tempo hem till min lilla stuga. Tittade hela tiden efter henne, den lilla späda flickan med den bestämda blicken. Mörkret föll och snart såg jag henne inte mer. Jag angjorde bryggan vid min stuga. Gick upp och duschade och åt något till kvällsvard. Vinden hade mojnat, tystnaden hade kommit i skogen och allt var stilla. Jag gick ner till min brygga för att bara vara en stund med mina tankar. Det blev så mycket att ta in. Hon som skulle till det eviga ljuset. Undrar om jag någonsin mer kommer att se henne igen tänkte jag. Vad menade hon egentligen? Varför så tyst och fåordig – men ända så klar?

Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönstret. Det första jag tänkte på var den lilla späda flickan. Så kort möte och ända blev hon fast i mitt minne. För varje gång som solen sken in i mitt hus dök hon upp. Och jag bestämde mig – det var Hon som var det eviga ljuset - och hon förblev alltid kvar som en ljus pärla i mitt medvetande.

 

 N-R




Övriga genrer av Nils-Robert VIP
Läst 104 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-03-19 08:26



Bookmark and Share


  wiria77 VIP
fin text
2020-03-23

  överlevaren VIP
Ett ljust möte...
2020-03-19

  ULJO VIP
Fin text
2020-03-19

  Alysse VIP
Underbar text!
Vacker som en saga med ljuvligt budskap
och mening. Dina ord berör och finner vägen till mitt hjärta. För här lyser solen och jag tänker på ditt möte med flickan. Jag tror att vi alla behöver få möta henne. Idag känns det som att det är min tur och det är jag så glad för. Jag ser henne precis som du har berättat.
Varmt tack!
2020-03-19

  bumerang VIP

Fängslande läsning. Idyllisk miljö korsat med en fantasieggande mystik. som en dröm tillämpad i verkligheten.
Fin skapad andlighet i mitt tycke
2020-03-19

  Marita Ohlquist VIP
Fin text om ett möte med stor betydelse!
2020-03-19
  > Nästa text
< Föregående

Nils-Robert
Nils-Robert VIP