Jag ligger vaken på natten och tänker
Jag tänker på den stora romanen som någon en dag ska skriva

Romanen om vår tid.

Den ska handla om rädslan Förstås 

Om oss
Om hamstraren plundraren prepparen och undersköterskan som inte kan lämna sitt barn på dagis för att det är stängt

Om jourläkaren som är så trött Om polisen Om politikern som ska fatta beslut om problem hen aldrig kunnat föreställa sig när hen blev vald

Om egenföretagaren som inte har något skyddsnät restaurangägaren och kulturarbetaren frilansaren och teatergruppen som står på bar backe och folk som säger att sånt inte är viktigt  för nu är det kris i konungariket 

Om börsen

Om bankerna

Om industrin

Om miljön som kryar på sig

Om flyktingarna i de överbefolkade tältlägren

Om allt det ingen talar om längre

Om de fattiga och de rika

Om hatet och paniken

Om det gamla paret i karantän som går varandra så vansinnigt på nerverna att de snart har ihjäl varandra

Om rebellen som smyger iväg till bibliotekt fast hen inte får vistas ute bland folk och får ovett för det

Om den ensamme deprimerade åldringen som i tysthet sväljer alla sömntabletterna för att inte belasta samhället längre

Om mormor

De sköra

Skydda de sköra

Stuva undan de sköra så länge packa dem i en flyttlåda vira in dem i tystnad så de inte skadas ta fram dem när vi får mer tid plats och resurser 

Om de glömda 

Om de frivilliga hjälpgrupperna som åker runt i bostadskvarteren och handlar mat och medicin åt de isolerade i karantänen

Om de kreativa

Om de som sjunger på balkongen

Om fantasin som inte sitter i karantän och bara sätter egna gränser

Om längtan

Om saknad 

Om hjälplös kärlek

Om framtiden när de små barnen blivit gamla och berättar för barnbarnen hur det var när Sverige stängdes

Om framtiden

Det blir den stora romanen

Om inget annat inträffar innan dess 

Om inte den stora romanen blir en liten parentes