Att bli älskvärd var mitt första problem
När allt kunde lösa sig med attaktion
Och hur du kände igen dig i min sorg
Eller hur du har ett öga för det sevärda
Och en ö för det fundamentalt önskvärda
Jag vet inte ännu hur jag tog mig hit
Hur du drog mig till spettsen av allt detta
Alkohol, mirtazapin och voxra
Hur kan denna älskan vara så hatad
Kanske var det hur alla andra försvann
Vi fick en plats att stänga ut allt
Du sa att vi var ensammare tillsammams
Trodde dig inte först men ensam var man
Din likgiltighet var aldrig mitt problem
Inte heller var sorgen min att glömma
Föll gjorde vi innan vi visste att vi kunde falla
Till en botten där allt vi fann var självömkan
Även i mörkret var det du som höll i lycktan
Allt vi behövder är ömsesidighet i kylan
Jag ser inte längre skillnad på hatet mot mig
För spegeln du bar kan jag inte skillja från dig
Men hur mycket skrapsåren än blöder
Kommer det alltid vara du som lyser upp dagen
Plikttrogen, för mogen eller ett jävla solsken
Kalla det vad du vill, jag visste det skulle lösa sig
Med din kreativitet skulle vi kunna fylla galaxen
Och hur det än blir är du min #1 space invader