Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dröm nr 1


Jag följer dig i dimman

I drömmen stod två
människor vid ett vägskäl,
och den ena pekade på vägen
som svängde lätt åt vänster.
Vägen var blöt och lätt dimmig.
Träden hade gått i höst och grenarna
var klädda med några guldgula blad.
Den andra människan satte sig
gråtandes på knä och frågade om
det var den rätta vägen att ta?
Den andra människan som stod upp
svarade med en kylig röst, att detta
är vägen där jag följer dig. Så länge
du följer det jag ber om, kommer det gå bra.
Människan sittandes på marken, vars
snyftade nu dånade, sa att hen ska göra
vad hen blir tillsagd om. Lovar du att
du följer mig? LOVAR?!
Den stående människan lovade.
De började gå, tysta på den våta kalla
marken. De sa ingenting till varandra.
När de gått ett tag, och dimman lättat
såg människan som hade gråtit att
hens kamrat blivit alltmer suddig.
Hen undrade vad som höll på att hända,
och satte sig ned igen med gråten i halsen.
Den suddiga gestalten som nätt och jämt gick
att se, sa (.knappt hörbart) ”så här går det..” och
det sista som syntes var den kalla blicken som
sedan löstes upp och blev till dimma.
Den ensamma människan satt helt hjälplös
på asfalten och kände sig lurad och sviken.
Ilskan blandade sig med sorg över vad hen
förlorat. Helt ensam med många frågor..
Drömmen löstes upp, och tårar hade
runnit längs kinden.




Fri vers av Krimskramsan VIP
Läst 155 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-03-19 14:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Krimskramsan
Krimskramsan VIP