Jag lyssnar
i frosten till de gångar
som går under jorden

Det sprakar och svajar
Ljudet skiftar
Det piper till ibland

Frekvenserna är turbulenta
vi når inte fram
som vi tror vi ska

Men inuti växer
det innersta till
Bryter igenom kroppen

Vi tror att vi inte kan
att vi inte vill
Men gör det ändå

När munnen öppnas
kommer orden i en ström
av kärlek

Och sväljer
det som var dumt
som vi tänkte

Men inte gjorde