Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
LÅTTEXT


Gamle gubben Johansson

Gamle gubben Johansson, han blev visst åttiotvå
Han var så krum i benen att han knappast kunde gå
Han var tyst för det mesta och tyckte tillvaron kändes tom
Men när han berättade om gamla tider så rasslade garnityret i hans gom

Han berättade om frugan sin, Sarons ros som han sa
Och om tiderna som varit hårda, men hur dom ändå haft det bra
Deras enda barn, en dotter, hon blev kort i livet
Herren gav och tog, ja så sa han undergivet

Ja, så är det grabben
Att bli gammal och ensam kvar
Man minns, gläds och gråter
Över det som en gång var

Gamle gubben Johansson, han var en ensam man
Att ensam är stark det tyckte då inte han
Han saknade sin ros som vissnat ner och dött
Ja, han var mätt på livet, utlevad, nött och trött

Gamle gubben Johansson, han föll ihop igår
Jag såg två vitklädda herrar bära ut honom på bår
Ambulansen axade iväg och sirenerna ljöd
Men när gubben Johansson kom fram så var han redan död
Ja, gamle gubben Johansson, han föll ihop igår




Fri vers av R Peiper VIP
Läst 129 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-03-27 18:49



Bookmark and Share


  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
"Till", ska det stå nedan.
2020-03-27

  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
För mitt inre sjöng och hörde jag en tänkt melodi ti?l Din lilla fina anekdot.
2020-03-27
  > Nästa text
< Föregående

R Peiper VIP