Vid fårkojans dörr
gick tiden i träda
vad har den upplevt
varendaste bräda

det klingar av bjällran
en ensammen ton
den nyttjas av insekt
blir myrbygges bon

av liv blir det död
vad var fårvaktarns öde
just andades in
tuberkel i flöde

i östgötska hagar
en vår ro det knoppas
av något som varit
väcks annat som hoppas