det är handsprit och armbågshälningar

inställda flyg

och pendeltåg som inte kommer

bussar där resenärer bara glest fyller platserna

radiosändningar utan publik

och rädsla för smitta

imorgon dör ytterligare fem

och vården börjar gå på knäna

vi vet att vi kommer att förlora

några av dem vi tog för självklara

vi vet att det dröjer månader

innan det värsta är överståndet

ändå försöker vi leva nästan som vanligt

om än isolerat

trots allt vet vi att världen klarar det

att vi som är kvar kommer att leva

vidare

rikare på en erfarenhet till

men utan några av dem

som vi tog för självklara

jag vill bromsa, bromsa

alltihop

snurra tiden långsammare

så att vi hinner backa till dagen då allt

ännu inte hänt

och skriva om

historien

med ett annat slut

© Birgitta Wäppling, 22 mars 2020