Svarta stunder när man blir isolerad..

Som att stå på en ödslig plats...

Landmassorna tar aldrig slut, som en ändlös..

Stående i en virtuos , när vinden spelar sina mättade toner..

På ett osynligt klaver.

Du du du ...

Vart tar du vägen? Rädslan är övervägande stor..

Försvinner in i din bubbla..

ensamma står vi å stirrar ut över en ödslig stäpp..

Jag försöker göra så bra man kan, förklara mig hur rädslan bor där inne!

Visst försöker vi hitta varandra där i ödsligheten... ensamhetens landskap..

Du du du ...