Lida
det lever i allra högsta grad
försiktigt om natten
vänder till nästa svarta blad
förångar blod till vatten
tankar som inte vill leva
försakar mina sårade tvivel
skapar avgrund av en reva
läkt genom en själslig svivel
vackra du som en gång
fanns vid min sida
nu fängslad i kokong
där du ser mig lida
väntar till livet finner slut
brustet hjärtas eviga gnista
skrivet på blekt avrivet konvolut
till den dagen jag ligger i kista
men jag ska dra mig ur spiralen
min synder ska bida
krypa ur de omgivande skalen
och upphöra med att lida