Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Konstant dimridå

Solen är bakom moln,
en konstant dimridå.

Några svavelstickor kvar för hoppet,
men vågar inte tända lågan.

Lever under vatten,
panik över att bryta ytan.

Faller handlöst med flit,
det är skönast när ingen tar emot.

Allting i mig funkar så,
tills hjärtat slutar slå.




Bunden vers av Haverist
Läst 249 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-03-23 18:11



Bookmark and Share


  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
Fin text, mycket uttrycksfull och lite vemodig.

2020-03-23
  > Nästa text
< Föregående

Haverist
Haverist