hon går inte längre ut
så hennes hud
blir aldrig riktigt brun
fast hon passar så bra
i den klänningen

som att solen var gjord för att ge oss andra en chans
att se perfektion

några korta ögonblick

en kväll
på logen
i parken
din tatuering
i svanken
gör dom andra
avundsjuka
att du kan va så
liberaliserad





hon ligger kvar i sängen
som om hon gjorde den en tjänst






och i taket
hänger svamparna hon plockat
dom har nog torkat, har vart redo
för toasten i nån månad
och på väggen, akvareller
och dikterna om mig, alla orden
jag inte levde upp till
och en kärlek, under bordet
den bara måste gå i ide
eller svälta

du ska rusta för att älska









men under sängen
det är där det händer
numera
där sparas flaskor under ribborna
det är orkester när hon rör sig


när hon väl gör det

om hon väl gör det






snälla gör det








har redan glömt ditt sound





och du är min bästa vän


och jag är bara en pojke med sand i fickan
som trodde du hittat
en annan lekkamrat



den fungerar så
paranoia







livstecken från sängen

är du redo att stiga upp än
eller
är det 'round here'
du spelar
på gårdagens explorer

vem du än är idag
min piggelin

den du var




kanske var det bara katten
som inte ser din hud längre
när du sytt in den i lakanen

och jag är bara en pojke som har hela slätten vid sina fötter
ser dom ruttna i solen
när dom bär till systemet
och du dricker vinet
som om det fanns d-vitaminer
kvar i druvsaften