Att lyssna
på dessa namnlösa minnen
att veckla upp deras sköra höljen
lyfta ur fuktiga kartonger
till regnets morsekod mot fönsterblecket

och mellan de nyinflyttade barnen
strövar sorgens blinda trana
med halsen böjd som i bön

och allt vi skulle lämna,
allting vi förlorat
blir till isbitar på tungan
en sång som sakta smälter,
en smak av tid