Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mörker, och många tankar ... (2000-02-04)

Ute är det mörkt. kvällen är lång. Dagen är kort
Du finns här och nu, inte Sedan. Då finns inget kvar
Fånga din dag, ut och sök, låt inte också livet regna bort
Liksom höstregnet mot fönstrets karm kräver svar
lika så söker vi vårat facit på våra kval

Låt dig inte fångas och stöpas i en form av krav
Du vill vara fri, det får bli upp till dig att det så får bli
Hösten har kommit in till ditt hjärta, ljuset är bortträngt
Du frågar dig, hjälper det att be? Du vill inte bli tankens slav

Försök se lika klart som stjärnorna lyser om natten
Kommer Du då märka att molnen är dina tankar
Som tornar upp sig inom ditt innersta grumliga vatten?
Det är så mycket mera inom dig som bankar
Vart tog den vägen glädjen, nyfikenheten och skratten?
Och varför är det så mörkt om natten?

Sök, sök, sök i dig själv och du vill finna det du söker
Om du tror dig bli rädd för vad du hittar. Stanna inte upp
Kanske du till och med hela din bild av verkligheten kröker
Fortsätt, sök, leta och gräv kanske det gör ont men ge inte upp

Kanske det började redan för länge sedan, innan vi fanns,
Vi kanske är brickorna eller pjäserna i någons spel
Kanske allt är bestämt av något mycket större någon annanstans?
Vad ska härnäst hända, vad är rätt och vad är fel?

Har Du kommit till ett vägskäl i ditt liv du måste förbi
Det kanske tar några timmar, veckor eller dar
Kanske det blir många stunder du längtar bort
Men inom dig själv blir du alltid kvar
Livet för den enskilde är så väldigt, väldigt kort

Ute är det mörkt, kvällen är lång Dagen är kort
Du finns till här och nu, inte sen, då finns inget kvar
Fånga din dag, ut och sök, låt inte livet regna bort




Fri vers av kpoesi
Läst 99 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-03-25 11:26



Bookmark and Share


  angela Täubert fd Jansson VIP
Med tår i ögat konstaterar jag att du med dina ord lyckats fånga mitt liv i ett nötskal.
Det var som om jag såg mig själv och mitt
liv passera förbi, jag är vid det sista vägskälet nu, och förnimmer starkt att mitt liv sakta regnar bort.
2020-05-14
  > Nästa text
< Föregående

kpoesi
kpoesi