Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet och blev kallad för terrorist av andra i klassen på grund av att jag är muslim. Att höra något sådant avskyvärt så pass tidigt i min ålder var fruktansvärt. Det gjorde ont i bröstet samtidigt som det fick mig att tänka en del på vad deras tankar grundades i? Har dem bevis på detta som dessa personer talade ut sig om? Dessa frågor väcktes tidigt under mina dagar som ung. Jag kom fram tidigt till att vi måste stoppa dessa ideologier som bygger på allt annat än säkerhet och trygghet i samhället.

Rasister bygger sina tankar på okunskap. De vill helst behålla dem gamla traditionerna kvar eftersom de är rädda för det nya, fast det nya inte är farligt alls. Rasister drar alla över en och samma kant som har en annan identitet och kultur än dem själva. Detta är ingen bar där man kan blanda helt fritt fram efter sitt eget behag, utan detta är Sverige, ett land, ett samhälle och här är alla lika mycket värda samt välkomna.

Vi har sätt fler tal tillfällen genom historian där människor har varit med om hemskheter kopplade till rasideologi och rasism, där människor har varit med om brutal misshandel, brutala våldtäkter och obeskrivligt med lidande. Där människor har kämpat för sina rättigheter och frihet, där människor har kämpat om att få empati och att få jämställdhet. Ett tydligt exempel på detta är under de åren som kolonialismen härjade. Franz Fanon som var aktiv i befrielseorganisationen under kolonialismtiden, han som kämpade emot dem vita männen. Han kämpade för att Algeriet som ett land skulle få självständighet och för att Algeriets folk skulle bli behandlade med respekt och få ha lika rättigheter. Att Algeriets folket inte skulle bli smutskastade på grund av deras hudfärg.

Jag har frågat mig själv många gånger: varför kan vi bara inte ha fred på jorden? Spelar det någon roll egentligen vilken hudfärg man har? Det som räckans framför allt är att du vill lära dig och ta till dig kunskap men det handlar även mycket om hur du är som människa. Visst är vi alla oliktänkande men det viktiga är att vi står upp emot det onda, för det som inte gör oss människor gott. Ska miljontals oskyldiga människor behöva utstå lidande, ska miljontals oskyldiga människor behöva bli diskriminerade och nertryckta, ska miljontals oskyldiga människor behöva dö för att vissa andra människor vill ha makt, för att vissa andra människor inte vill lyssna och ta emot kunskap men även för att dem är trasiga som människor. Nej, det är viktigt att vi hjälps åt. Att vi kämpar för dessa människor som lider i det tysta. När dem väl höjer sina röster och skriker ut från djupet av deras själar att vi då inte ignorerar de utan står vid deras sida.

Jag säger även så som Martin Luther King en gång sade:

” Den stora tragedin är inte de onda människors brutalitet utan de goda människors tystnad.”

Copyright by: Arnela Arre Kurbegovic

(2020 - 03 - 25)