Jag öppnar mina gröna ögon inför världen
Tittar nyfiket, sökande, omkring mig

Drar in djupa andetag av atmosfären
Starka flimrande bilder flyger omkring mig
Är det här jag skall bo till eftervärlden?

Tiden skyndar på och åren går
Efter den stressar erfarenhetens spår
Tiden går och skapar i själen djupa sår

Men är det sår?
Är det inte läxor och kunskap vi får?
Lär dig av dem, det är kanske allt av tiden du når

Kan jag påverka något själv eller ska jag avvakta
på att ödets makter visar hur det ska se ut

gör jag små kursrörelser försiktigt, sakta, sakta
kan jag kanske ödet lura och skapa mina egna beslut

Bestämma hela vägen vore ju att vara fri
Liksom när vi föddes för att leva
Precis så fria som från moderns kropp
det var meningen vi skulle bli

När vi kunde tillsammans vandra
Blev istället instängdhet och förakt vår vardag
Om vi bara över dessa hinder kunde vandra
kunde vi leva i frid, du och jag
och alla andra

Jag stänger mina gröna igen. Tar mig en blund
Kanske det ser annorlunda ut om jag
öppnar dem om en stund
Inför världen