Avsatt från tronen,
på undantag satt.
Jagas runt hönsgår´n
så att han blir matt.
Vår Farbror Blå
ingen makt längre har.
Yngre förmågor
nu ledningen tar.

Ljus uti mörkret,
i trädgår´n han går,
medan de andra
instängda står.
Han sträcker på halsen
och gal lite grann.
Mask efter mask
uti jorden han fann.

Frihet och lycka
på ålderns höst.
Det är väl något
att ha som tröst.
Vår Farbror Blå
spatserar så glad,
tar sig också
i sanden ett bad.

När vi är ute
och jobbar på,
vi släpper ut farbrorn.
Ja, så kan det gå.
Han går där och sprätter,
så nöjd med sin dag,
och bryr sig ej längre
att han är lite svag.