.

Minningen band
en krans av ingenting

runt Huldrans svans

Utan att någon mening
och sans alls inte fanns

Och ovanför Blåkulla
for Tranorna

De visste nogsamt sin
mening i tillvaron

Utan att fråga någon
slags överhet om lov
att finnas till

Minningen gick på
det gamla 500-åriga

Trägolvet i den kultur
-märkta stugan

Försökte få det till
att knarra men det
hördes inte det minsta

Tänk vilket öde
Att finnas till men
vara alltför osynlig
för det?

Ingen utom den
snälla Labradoren

Såg på hur det
förhöll sig utan

att lägga ett besvär
-ande ben emellan


Minnigen gick ut
Spelade en liten

Polsk trudelutt
med Näcken

Bättre an ingenting
Bättre än ingenting

I forsens skummande
virvlar blandade sig
Tonerna sprättande

In och ut mellan
Hassel lundens
skira musöron

Utan att någon mening
och sans alls inte fanns



Vad härligt att finnas
Kvar I en verklighet

Fastän man bara var
En osynlig tidlös fantasi

Kanske var det
Det som var själva
Minningen

med allting ändå?