Den som inte kan finna filister vulgari behöver inte vara orolig för det. Den går nog inte att hitta i vare sig i floraböckerna eller uppslagsverk ,om man undantar arten människa. Filister vulgari är enligt mig ett mer krångligt uttryck för dels en helt vanlig människa dels en i vissa kretsar nedsättande värdering på denna människa Ibland kallas han eller hon för ,hör och häpna det finns även en kvinnlig version av denna varelse som kallas kälkborgare eller möjligen borgarbrackan eller kort och gott brackan jag har även hört det tyska ordet spiessbyrger (tyvärr har jag inte lyckats få fram ett tangentbord med alfabet enligt tysk nomenklatur) men nu till det som jag egentligen tänkt skriva om hur skall man förhålla sig till elaka recensenter?
Jag börjar med några exempel. När Torgny Lindgrens bok "Ormens väg på hälleberget" filmatiserades fick den enligt vad jag minns tämligen ljumt mottagande och en recensent kallade den för "primalskriket i hembygdsgården" Jag hade också sett filmen och sett den som en rulle fylld av schabloner måste erkännas den moraliska problematik som diskuterades i boken gick helt enkelt inte hem varken hos mig eller den övriga biopubliken tror jag. Ingemar Bergman fick nedgörande kritik på filmen "Gycklarnas afton" han klippte ur den och tog väl fram den lite då och då .Han läste upp den i en TV-intervju. Den lät ungefär så här. "Jag vägrar okulärbesiktiga Herr Bergmans senaste uppkastning". Den utlöste en vrede hos Bergman som man kan undra om den någonsin gick över. Tala aldrig med en recensent, skriv aldrig till en recensent och så vidare. Men han fortsatte med sitt filmskapande. Själv anser jag" Sjunde inseglet" vara oöverträffad filmkonst som jag kan njuta av än idag. Även" jungfrukällan" har åldrats med behag anser jag.
Hos mig har en del recensioner fått mig att helt tappa perspektiven. Jag tänker främst på Marlon Brando i Gudfadern del 1. Recensenten ansåg att att han påminde om en hamster med kindpåsarna fyllda av nötter. Sedan dess har njutningen blandats med några stänk hånleende a la satir och det var helt klart inte meningen. Annars anser jag det vara en oerhört vacker film med musik som får skinnet på mig att knottras. och ketchupflaskan behövdes inte användas till övermått