sv: Färmité
fermité
handen borde ha kramats sönder av din
men istället fylld av små fragment av ljus,
som minner om inre slagfält
och mentala förluster
grundstött intill randen av kärlek
men förlorad innan ens tanken
uppfanns
kan sakna dig
som inte ens
vet att jag existerar
kan känna hur du smeker
tar och fångar vår gemensamma
evighetssekund
att drömma är en förbannelse
som söndrar mina celler,
vävnader och fyller vatten i
mina artärer
ett kluster av fryst luft som
isar alla ådror som inte längre
klarar ännu ett övertramp
dörren måste stängas
sentimmen bör passeras
den nya dagen måste födas
kanske då,
kan hjärtat åter bara pumpa blod