Inne på ett café, där tre ungdomar sitter. A, B och C.
De har köpt varsin kaffe och satts sig i hörnan
med de tre nedsuttna fåtöljerna, kring det lilla bordet.

A har precis köpt sig en ny skinnjacka och speglar
sig lite diskret i fönstret på ena sidan. A lägger
sedan märket att många bär munskydd
och torkar händerna lite extra med våtservetter.

B är frånvarande och tittar ned i sin telefon. Scrollar runt i sitt
Instagramflöde.

C har nästan druckit upp sitt kaffe och känner av rastlösheten.
C har tänkt att snart börja dra sig hemåt.

A - Asså seriöst, det börjar bli så överdrivet...
C - vaddå?
A - Ja vad tror du?!
C - ??
A - Men snälla... virusgrejen såklart.
C - Jaha, ja fett störig.
A - Jag kommer ju inte dö av det precis, och inte ni
heller..
C - Nä precis, det är ju bara de gamla och sjuka liksom..

(B har snokat igenom sin kompis Instagramkonto)
B - VA?! Har hon blivit tillsammans med honom?
(A och C tittar nyfiket på B:s telefon.)

C - Vadå? (Tar telefonen från B) Neeeej du skämtar?!
(Ger telefonen till A, som skrattar högt och krystat åt
killen på bilden)

B och C fortsätter att snoka runt bland kompisens bilder.
A tar en klunk av sitt kaffe som nu hunnit bli ljummet.
A studerar hur personalen på caféet sprayar och gnuggar lite extra ordentligt
på bord och andra ytor.
Det har nu kommit fler människor som vill in och sätta sig och fika.
Tyvärr måste personalen börja neka folk att gå in för att de vill hålla avstånden,
och se till att de inte blir för många på samma plats.

A - (irriterad) Men herre GUD! Snacka om att de förlorar sina gäster..
C - (Tittar upp från B:s telefon) Vad är det nu då?!
A - De nekar gäster att komma in för att de är så rädda för smittan.
C - Allvarligt?!
A - JA!
C - .. att de orkar hålla på.

B dyker plötsligt upp från Instagramflödet med en
allvarlig och bestämd blick.

B - Min farfar som är 87 år ligger nu med syrgasmask
på sjukhuset och kämpar för sitt liv, pga detta virus.

* tystnad *

B - Ni kan gärna fortsätta hålla käften. Skönast så.

C dricker snabbt upp sista skvätten kaffe som kallnat
för länge sen och lämnar den obekväma stämningen.

A häver ur sig ett ”sorry” och går också därifrån.

B blir ensam kvar i hörnan.