Lodjuret
Tvillingsjälar i fågelskrämman blickar upp mot nattens
akvarium där de älskat bland havstång och gammelrosa rosbukett.
Att färdas över öknen och bisonoxar, en fjärilssaga bland molnen av de själva.
Drömmar svävandes och aldrig försommaren glittrat så magiskt som nyförälskelsens dagg.
Att kyssa kärleken till minnet av sorgen de lämnar vid solnedgången för att sedan omfamna livets sorl.
Lodjuret. Den modiga. Saknar sin inre hjältinna. Men hon finner den igen. När hon ser sig om efter årsringar av sökande. Ett lugn. Ett stilla lugn. Hon ser på medan vitsippor slår ut sin fjäderdräkt.
Hennes resa slutar där himlens stjärnor tar vid.
Men inom sig hon viskar tyst nästan ohörbart, en godnattsaga som glittrar när vingar henne bär.
Ett stilla lugn.
Några vingslag bort.