Förändringen är inte summan av konsekvensen,
det är viljan att byta ut det gamla med rent syre.
En förlegad vinternatts förfrusna dröm som ämnar att
stanna i mannaminne efter ett möte.

En sent påkommen fantasi som kan kosta allt,
som också kan ge allt,
eller kanske ingenting.

Beslutet är fråntagen min själ som lever för stunden
och som endast vill dansa sista dansen, tusen gånger till.

Viljor som kämpar emot de odds som presenteras på blinkande neonskyltar
och hämmar grundlagsprincipen att inte ändra på något som inte vill förändras.

Underbart naivt och så fantastiskt underbart att bara längta till nästa möte
utan att blanda in framtidens förbannade vägskäl.
Att våga lita på stundens nu och ge sig själv till en famn som skänker nytt liv
i en kropp som dog för tusen år sedan.

Valet är enkelt.
Du kommer alltid bli min,
vara min,
för just den sekunden jag håller i dig
medan morgondagens minuter fortfarande
drömmer om sin förlossning,