det var i min bortgång
som om det var idag
exakt nu
som om det var igår
just då
när du gudalikt
över horisonten
evigt utsträckt
gränslöst nedbränd
av elden din
anlagd
utifrån min ögonvrå
klev in i min åsyn
som var
svedd av aska och sot
svedd av värme och glöd

där du i mina händer lade
eldsvådan
du kallar brasa
och vad du kallar doft
visade sig vara
rök
som motståndsfullt
klöste med naglar
varenda vägg i varenda
andetag ut
till dess jag lärde mig
konstformen att
endast andas in

mina fingrar
drog i kragen
där jag var fängslad
slet i kragen
hjälplöst utan ändamål
under tiden din hand
lades ovanpå strupen
ömt som om att smeka
och hur du kallade det
att bli frälst
när ditt stryptag
spräckte allt inuti
påminde mig om hur
jag älskade igen